För fina stunder. För att det var här jag vågade komma ut på riktigt. Det var här jag hittade min första kärlek, lärde känna mig själv och skaffade ett yrke. Jag är en annan nu, än den jag var när jag flyttade hit. Här har jag växt upp, vågat, velat och tänkt miljoner tankar, bra och dåliga. Jag kommer sakna den här fantastiska staden, att kalla det hemma.
Mmm. Men det är dags nu. Jag känner det. Och det väntar på mig: det nya livet. Med nya sammanhang, ny sysselsättning, gamla vänner och nya. Sen tror jag att kärleken väntar också, vilket bara är underbart.
Det går bra nu. Och jag låter Maia säga det:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar