Mitt liv just nu

Jag har inte riktigt tid eller lust med bloggen just nu. Det kommer och går, det där behovet av att skriva av sig. Just nu pysslar jag med annat. Ett litet sammandrag:

Plugg.

Jobbsökeri.

Lägenhetsbytarsökeri.

Bokar roligheter.

Träffar folk.

Tränar, igen.

Lär mig hitta i Stockholm.

Är kär.

ja. så som ni förstår så har jag inte riiiiktigt tid. hej hej!

Det här med lägenhet, dårå

Jag har ett förstahandskontrakt på en fantastisk lägenhet i Göteborg.

Den är bara min. Jag får bo där precis hur länge jag vill.

Den har två rum, ett litet kök, en balkong.

Man får klättra på en liten stege för att nå till taklamporna, om man nu vill nå dit.

Den har ett stort bokhyllesystem där (nästan) alla mina böcker får plats. Jag älskar alla mina böcker. Älskar!

Den har mitt köksbord i teak, med de slitna halvcharmiga stolarna till.

Den har min dubbelsäng, min byrå och för tillfället hela mitt bohag i flyttkartonger i källaren.

Lägenheten har en park utanför dörren, ligger mitt i innerstan med gångavstånd till allt och med ett glas vin på balkongen om sommaren kan man höra konserterna från Ullevi.

Jag saknar den, jag saknar allt med den, till och med den evinnerliga plingandet från spårvagnen precis utanför.

Kan den inte få flytta med mig till Stockholm?

För, ursäkta materialisten här, jag börjar verkligen tröttna på att bo såhär, intryckt i en liten etta som inte ens är min, där inte en en tredjedel av mina prylar får plats (inte för att det är en etta alltså, utan för att min hyresvärd lämnat massa prylar och jag har tusen saker, loose-loose).

Är det såhär jag ska fira att jag bott hemifrån i 10 år? I wonder.

sommarplaner

Har förresten bokat de två viktigaste veckorna i sommar, i tidsordning:

uttråkad och galet rastlös

Jag är sjuk. Men jag är inte dödssjuk. Imorgon blir tredje dagen jag ligger hemma och ruttnar bort. För att vara lite dramatisk. Jag ägnar tiden åt följande:

Man skulle kunna säga att jag är lite, lite, lite trött på medeltid, prata i telefon, leka med appar, se på vänner och tvätta. Just saying. Imorgon får jag i alla fall sällskap av bästa hundvaktshunden Nebo. Han är inte vidare värst pratsam, men han gillar att ta långa promenader och sova i ens famn. That's all I need.

Dör snart feberdöden, men väljer att peppa inför Åre

Jag är sjuk. Alltså inte sådär lite småförkyld och hängig, utan verkligen SJUK. feberfrossa och värk i hela kroppen. Jag har blivit ordinerad vila och har därmed ägnat större delen av dagen i sängen.

Anyhow.

Jag vill inte vara sjuk, så jag tänker inte ägna mer tid åt det. Istället vill jag framhålla att det bara är en ynka vecka kvar till Åre. Det är bra grejer, det. Så himla bra. Jag minns sist jag var i fjällen: nyår 2009/2010 med ett galet gäng i en hel vecka. Lovely. Nu följer ungefär tre åttondelar av den skaran med och jag vill såklart att vi håller ställningarna. Vi bör därför:

1. Ta coola gruppfoton

2. Hålla alkoholintaget på en städad nivå

3. Vara anständigt klädda i det kalla vädret.

4. och ha förbannat skoj i backen!

Homoriot

Det känns lite som att diskussionen kring #homoriot behöver tas upp närmare här. Dels för att det gör mig både stolt och upprörd, dels för att jag tjatat så mycket om det att ni kanske vill veta.

Såhär i korta drag:

* Radioprogramet "Ligga med P3" startar en tråd på twitter: #homoriot.

* Syftet är att hbtq-personer ska kunna skriva av sig om sina erfarenheter av vardagsdiskriminering och trakasserier, av att känna sig förminskade i Sverige, år 2012.

* Tråden sprider sig i rekordfart och folk får upp ögonen.

Det här är verkligen så himla viktigt. Det går inte att förklara eller förstå hur det ser ut för oss hbtq-personer i Sverige idag, om man inte är oss. Jag är diskriminerad, för att jag är tjej och blir kär i tjejer. Det sker öppet och i princip varje dag. Och precis som många andra som följde och skrev egna inlägg på #homoriot, kände jag igen mig i nästan allt det som folk berättade. Jag skrev fem inlägg. Ett av dem blev väldigt uppmärksammat och P3 kontaktade mig för en intervju, men tyvärr svarade jag dem försent så det blev aldrig något med det. Mina inlägg:

Jag mår inte dåligt över att vara flata. Tvärtom. Jag är stolt, jag är lycklig, jag kan inte tänka mig vem jag skulle vara utan det här. Men faktum är: jag tänker efter före. Hela tiden. För andra kanske det är intressant att veta hur jag kommer ut i olika sammanhang, vilka möjligheter jag har att skaffa barn, hur jag "kom på det", att höra om konstiga reaktioner folk haft när man berättar, om jag berättar för arbetsgivare, släkt osv. Jag förstår det, och jag berättar gärna. För det behöver upplysas.

Men faktum är: för mig är det där verklighet.

Jag kan inte skaffa barn hursomhelst.

Jag kan inte berätta om min flickvän i personalrummet på jobbet utan att få reaktioner.

Jag upplever de där reaktionerna, jag får stå ut med att folk fnyser, säger elaka saker, tittar med avsky på mig ibland.

Det är verklighet för mig.

Och ibland, någon enda gång, vill jag kunna gå på en fest med okända människor utan att behöva svara på frågan "men huuuuuur har ni sex? asså på riktigt, HUR gör ni?!".

Så, enough said. Inlägg om märkliga reaktioner och vardagsdiskriminering kommer att ploppa upp här i bloggen lite titt som tätt, om jag känner mig själv rätt. Det passar ju bloggens namn, om inte annat. We'll see.

uppvaknande

Den här bloggen alltså, den fastnar liksom aldrig i mig som mina andra bloggar gjorde. Men den finns där, i bakhuvudet någonstans. Jag startat upp den, och så dör den ut. Sen får jag en temaidé... men så dör den ut igen. Jag vet inte om vi kanske är klara med varandra, den här bloggen och jag. Som ni ser är alla tidigare inlägg borttagna. Det var en bild av förr som jag inte ville bevara. Nu finns bara en ynka litet inlägg kvar: ett jag skrev just innan jag lämnade Göteborg för gott. Ett fint avslut, och nu en början? Vi får se. Jag ska ge bloggen ett ärligt försök. Vi får se var den lutar, vad som händer med den, vad som kan tänkas dyka upp. Men snälla ni, häng med. Läs. Ni behöver inte kommentera med tryck åtminstone på gilla-knappen. Så jag vet om ni är med. För det vill ni väl?

Klart ni vill.

Så, wish me luck. Igen.

Puss!